Idag tog jag med mig sonen ner till stranden, där gick vi och pratade om ditt och datt och hade det oerhört trevligt i blåsten. Trots blåsten kanske man ska säga. När vi gick hem tog vi cykelbanan och han gick och sökte tussilago i diket mest hela vägen. När vi är nästan hemma plingar någon på oss bakifrån så jag går helt enkelt in bakom sonen för att ta mindre plats.
Man, kanske mellan 45-50 år blir skitsur över mitt agerande.
- Det är då VÄLDIGT svårt det här med höger och vänster.
Jag tappar hakan totalt.
-Ja? Det är det när man har barn som vill plocka blommor vid diket.
Sonen får stora ögon och undrar vem det där var, vid det här laget har jag hunnit surna till p g a hans nonchalanta vinkande med handen och kan inte vara tyst.
-En surgubbe!
Undra om han berättar om vår trevliga promenad på stranden eller surgubben i morgon på förskolan?
1 kommentar:
En sak om man går och vinglar i svingen eller något juh. Usch, jag ogillar surgubbar. KUNG att du hann säga något i alla fall!
Skicka en kommentar