Att vara där man är. I livet.

Vi har flyttat till större, men trängre på något vis. Mycket har rensat och mer ska bort, det kommer bli bra när allt är klart. Men vi saknar en egen ytterdörr och lite trädgård, fast det är ju såhär det är just nu. Möjligheten att köpa något drömboende finns inte riktigt, särskilt då vi inte ens bestämt oss om vi ens vill bo i den här stan framöver. 

Men en stuga eller ett halvrisigt torp som tillflykt från stan. Det skulle passa oss bra, vi som rätt ofta faktiskt bara vill vara ifred och pyssla med vårt. 

De här två, äldre och så overkligt stora på många sätt. Den ene störst på förskolan och den andre redan ett skolbarn, en elev. Och snart storestorebror och storalillasyster. 

I december är det sagt att vår femte familjemedlem ska komma till oss. Så stort, overkligt och fantastiskt på samma gång. För bara ett år sedan fanns inte modet att ha fler barn, och inte heller viljan. Men som över en natt så kunde vi nog inte tänka oss livet på något annat vis. Som ett hem fyllt till bredden av ungar, lek och kärlek. Och vilket mirakel varje enskilt barn är - det är en hisnande och inte alls självklar sak att vi går vara med om detta en tredje gång. 

Utan huset och en utstakad framtid - livet är fantastiskt, på alla de sätt som egentligen bidrar till min lycka, just nu. 

Om tre veckor!

Vi ska flytta om tre veckor. Det känns jobbigt, skrämmande och härligt. I en enda smet faktiskt. Vi kommer att få det bra där!

Dessa nyheter från Ikea Stockholm skulle jag gärna ha i mitt nya hem. Vi får se vad det blir!

Sportlov.

Sportlovets första dag är här. Jag har nog inte riktigt hämtat mig efter sjukveckan, började dagen med en dubbel treo för att kunna servera frukost till barnen. Nu har de hjälpt till att plocka undan i köket för att de tycker så synd om sin mamma. Ibland funkar det tydligen att spela på sympatier.

Plan för dagen: gå ut en sväng, spela sällskapsspel och kanske köra en maskin tvätt. Å så sportigt!

Saker att göra en torsdag.

Pendlar fortfarande mellan frisk och febrig och känner mig risig. Tog beslutet att avstå jobb i morgon också då utedag med skidåkning känns tveksamt efter den här veckan. Ska dock in en snabbis på eftermiddagen för ett möte, och det är väl precis vad man orkar med. Puh!

Idag har jag sorterat gamla papper, läst gamla dagböcker (och skrattat!) och
druckit mitt kaffe i fin kopp från femtiotalet, med vispad grädde som plåster på såren. Hade gärna gått ut en stund idag men så blev det inte!

Det började med en hiskelig kroppsvärk och halsont. Streptokocker tänkte jag direkt och såg framför mig hur vi skulle ligga däckade hela familjen i år igen. Nu verkar halsontet släppa mer och mer men kvar är kroppsvärk och temp till gränsen på feber. Tillräckligt för att man ska känna sig rastlös när man ligger till sängs och tillräckligt för att man ska få yrsel och bli urslut om man (när man) tillslut väljer att resa sig och försöka få något gjort. Måndagen sov jag bort och igår, tisdag anslöt sig sonen och nu har jag sällskap med honom.

Vi dricker smoothies, kollar på smurfarna och han får spela fritt på paddan (känns sådär!). Nu återstår två dagar av arbetsveckan och jag skulle verkligen behöva vara där på fredag p g a viktigt möte, det verkar helt ärligt gå käpprätt för detta verkar vara ett segt elände.

Hej.

Tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle blogga mer, men det blev liksom inte av nu heller. Dagarna fylls till bredden av jobb, familjeliv och mitt eget må-bra-löfte till mig själv. Och jag tycker att det är så sjukt roligt att träna, det trodde jag väl aldrig?

I maj drar vår familj vidare till större boende. En sanning med modifikation, men vi får åtminstone fler dörrar att stänga omkring oss och det blir så skönt!

På återseende!

Helg!

Förkyld som jag blivit har jag mest snörvlat sen i tisdag, nu börjar det dock bli bättre. Känner mig rastlös efter allt stillasittande men har samtidigt njutit av lugn, te och läsning om kvällarna.

Denna helgen blir späckad, minst sagt. Barndans, korpengympa och så toppar vi med barnkalas.

På bilden: dagens middag. Tacos med hemgjord salsa och egenblandad krydda i ostkorg.

Om nyårslöftet.

Jag har egentligen två nyårslöften det här året. Att träna, ditt och datt har jag försökt förut men har liksom alltid kommit av mig en stund efter vägen då jag inte tyckt att det varit kul att ha hetsen på mig att jag promt skulle träna låt säga, 3-4 pass i veckan.

Mitt första löfte är en köpfri månad, denna januari. Förutom mat och sådana nödvändigheter då. Och jag känner mig sjukt frestad OFTA men samtidigt känns det fint att reflektera över sin egen konsumtion. För i ärlighetens namn köper jag nog ofta mer saker än jag egentligen behöver.

Mitt andra, och största löfte är att jag ska göra saker som jag mår bra av. I detta ingår också träning, och det har blivit mycket av det i det senaste men enbart för att jag själv har känt lusten och för att jag känner att det gjort mig både nöjd, glad och pigg. Utöver det tid för att läsa böcker, tid att vara helt ensam och ta bort den mat som fått mig att må dåligt. Däribland mjölprodukter. Och socker, och det har gått över förväntan att faktiskt bara sluta med det rätt av, antagligen för att jag känt länge nu att dessa saker får mig att må dåligt.

Har ni några nyårslöften?

Ååå vardag!

Idag har jag arbetat årets första dag. En kompetensutvecklingsdag fylld av eftertanke och bra diskussioner. Hem (åkte med kollega), hämta bilen och sen iväg och hämta barnen. Och till skillnad från igår så somnade de faktiskt i rimlig tid idag. Så den här morsan har både hunnit svara på jobbmail och kört 10 km på crosstrainern. Jag ska sova jävligt gott i natt.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit någon löpare. Jag har ridit, cyklat, gymmat och gått på olika pass på olika träningsanläggningar. Jag har heller aldrig varit särskilt sugen på att springa omkring utomhus sådär på eget bevåg, förrän nu. Jag älskar ju att cykla ute i skog och mark och tänker att även löpning borde passa mig som hand i handske om jag bara ger det en ärlig chans. Dessutom är det ju tacksamt på så vis att skorna kan man ta med vart man än ska, inte lika invecklat som t ex en cykel eller att hitta ett gym eller whatever. Så jag tänker som så att den här våren ska jag börja springa.
 

Men hur fasen gör man, när man liksom aldrig gjort det förut?

Hej där, 2013.

Jag har tänkt mycket på det här med bloggens vara och icke vara. Eftersom jag helt utan förvarning sket i att skriva på flera månader finns det kanske inte längre kvar någon som läser heller (?). Hur som helst, har haft en hektisk höst men massor av jobb, glädje och framför allt pepp. Pepp på livet.

Förra året började som skit rentav med sjukskrivning, utmattning och diffusa symptom. Sedan ordnade det upp sig när jag tog mig i kragen och slet mig loss från min förra arbetsplats och stressen och pressen som hörde till den. Nu mår jag toppen på jobbet och längtar efter att gå dit igen efter julledigheten. Det är som att livet sakta men säkert återvänt till mig.

Senaste dagarna har t o m lusten att börja träna igen återvänt. Jag har tränat kondition flera dagar i rad och har t o m bokat in ett pass på gymet i veckan. Det känns bra. Inte enbart för att jag har fler bilringar än jag mår bra av, utan för att jag faktiskt känner peppen och orken. Att nu jäklar. Så all träningspepp som finns kan nog behövas framöver! Nu tänkte jag bli stark, både fysiskt och mentalt.

Och såklart, gott nytt år till er som eventuellt kommer över det här inlägget.