Is i magen.

Det här med att ta det lugnt och ha is i magen på husjakten verkar inte vara något för mig. I fantasin flyttar jag in i vartenda hus vi tänker oss att titta på och sedan blir jag sjukt besviken när det i verkligheten inte alls lever upp till det som jag målat upp i mitt huvud. Dessutom undrar jag, det här med att FÖRSTÖRA hus, det verkar vara något som folk pysslar med rätt mycket? Halvfärdiga renoveringar, konstiga lösningar och fula tapetserings-/målningsarbeten. Allt detta går ju givetvis att åtgärda, men man vill inte ta sig vatten över huvudet och dessutom kan ju vissa lösningar rentav ha gjort så att huset skadats.

Nåväl, jakten fortsätter. 

Bild från livethemma.ikea.se

Den här byrån skulle jag vilja ha i mitt nya hus. Ni vet det där som jag inte köpt än! 

Säkert tecken.

Idag har jag jobbat. Jag känner mig verkligen hemma där, framme i klassrummet framför eleverna. Att samspela med dem i samtal, att dela ut jobb, att förklara saker på trehundrasjuttiotvå olika sätt - om det så behövs. Det är där jag vill vara.

Efter dagens arbetspass som varade på förmiddagen (jag har mina 25% utdelat på 3 dagar) kom jag hem och somnade. Sen sov jag i flera timmar, helt utmattad med grav huvudvärk. Man ska ju aldrig inbilla sig att det är helt borta - men att ens kunna jobba en halvdag och just då känna sig på topp, det måste ju vara ett tecken på att man är på rätt väg.

Nu börjar det.

I fredags var jag hos läkaren och fick ett s k positivt utslag på provet för streptokocker. Försök ta halsprov på en människa som knappt kan gapa, väldigt otäckt såväl för sköterska som patient får jag lova. Hur som, nu antibiotika som följd och jag mår såklart redan mycket bättre. Varför gick jag inte till hälsocentralen redan i onsdags när jag kände att det var på väg åt helskotta?

Hur som. Idag har jag klippt luggen och låtit barnen leka sig blöta i vattenpölarna på gården. Vi drömmer om det där egna huset som vi ju så gärna vill ha, det vore skönt om det fanns där på hemnet snart, ropande på en familj på fyra.

I morgon jobbar jag min första dag sedan jag gick på julledigt i december. Det känns underligt, pirrigt och såklart oerhört härligt. Äntligen. För faktiskt känner jag mig ju faktiskt (nästan) som folk ibland. De dagarna blir hela tiden fler och fler.

Hoppas att ni haft en fin helg!

Då och nu.

För två och en halv timme sedan satt jag på överlämning på skolan där jag börjar jobba på måndag. Nu sitter jag i soffan med feber, frossa, halsont och smärta i örat. Och ÄNDÅ tänker jag bara FAAAN, hur ska jag kunna stanna hemma i morgon? Jag arbetstränar kan tilläggas, och funderar över att inte stanna hemma när jag är sjuk. Är det konstigt att jag är utbränd?

Förnuftet säger såklart just det förnuftiga och självklara, men klumpen. Klumpen i magen. Hur får man bort den?

Berg- och dalbanan.

Igår kändes det faktiskt nästan som vanligt. Jag kände att jag orkade med, rätt bra och att saker och ting faktiskt blev gjorda. I morse kunde jag först knappt öppna ögonen, sen hade jag nog helst av allt spenderat dagen sittande med öronproppar OCH peltorkåpor och solglasögon nedbäddad i sängen. Det är sjukt hur stressen kan påverka en. Hur det liksom kan bränna och hoppa runt saker framför ögonen och hur minsta lilla ljud kan skära in i märgen. Detta är väl inte precis några bra grejjer att dras med när man har två små barn, och som i helgen, en sjuk man. Men kanske var det just därför det blev så påtagligt just idag? För det GICK helt enkelt inte att bara stänga in sig och andas lugnt den stund jag hade behövt.

Det känns lite som att jag är en urvriden trasa just idag, men tack och lov vet jag att det inte alls behöver kännas så i morgon också.

Om tussbullar.

-Det kan du skriva upp, din tussbulle!

Lillasysters nya uttryck används flitigt. Vad riktigt är en tussbulle undrar jag bara?

Påsklovet

Påskhelgen firade vi på hemmaplan. Det var sjukt skönt att ta dagen som den kom och inte ha någon direkt plan. Ett och annat mandelägg slank ner och solen sken.

Vi köpte spanska och belgiska jordgubbar och konstaterade att de spanska smakade mer jordgubbe än de belgiska.

Vi dukade upp och premiärgrillade. Och åt ägghalvor, såklart för det var ju påsk.

Ett par varv på secondhand-ställena blev det och till min trädjurs-samling kom tre små apor.

Det har varit rätt så rörigt får jag säga då alla tycks lägga sina saker på varje ledig yta. Och påskliljorna blommade först efter själva påsken.

Min fina son tyckte att jag behövde lite blommor, och vem gör inte det alltid?

Sen tog jag fram mina knallrosa skor för att det ju är vår. Sen började det att snöa, igen.

På måndag sista veckan av arbetsträning, sedan börjar jag faktiskt om att jobba. Hurra för det, om det går bra. Men det ska det väl?

Igår var jag hos läkaren igen och vi har bestämt lite olika datum för upptrappning av min arbetstid, det känns bra att ta det i lagom lunk faktiskt. Annars var vi på husvisning igår, läget rätt så nära perfekt mellan stan och vart jag jobbar. Men så mycket som måste ordnas, rätt omgående så kändes det inte längre så lockande. En halvfärdig bastu, dränering som inte var helt okej och ett kök med gamla mått, alltså låga bänkar funkar inte precis för familjen med vuxna på 174 och 184 cm. Så det blir inget med det, men det är väl bara att leta vidare eller?

Saker som irriterar.

Vi har alltid haft en hel-liberal inställning till kläderna som våra barn har. Ibland får de välja sina inköp själva ( t e x de nya jackorna då Lillasyster total-stereotypt valde en ljusrosa och Storebror en svart) men i det stora hela har de kläder i de flesta färgerna och ingen färg och inget mönster har varit liksom bara för den ene utav dem. Lillasyster har ju dessutom ärvt en hel del av sin garderob från Storebror.

Hur som haver så har Storebror börjat komma med funderingar kring det här. Det kommer ju givetvis från förskola och andra jämnåriga som han kommer i kontakt med. Påståenden som att man inte längre är en pojke om man har långt hår eller att pojkar inte kan ha blommigt. Storebror har världens finaste blommiga cykelhjälm. Han valde den själv och han har älskat den - till förra helgen när en unge på gården klämde ur sig att det var en cykelhjälm enbart för flickor.

VARFÖR VARFÖR måste våra barn stoppas in i fack och styras utifrån sitt kön redan som små barn? Det gör mig faktiskt inte bara irriterad, utan faktiskt också uppriktigt ledsen. Varför ska föräldrar peta i vad som är kvinnligt respektive manligt med små barn? Och vem fan sa att en gubbe inte kan få ta sig en svängom i en blommig kjol, om han nu mår bra av det?

Glad påsk!

Sakta men säkert.

Jag mår bättre. Inte kanon kanske men sakta men säkert känner jag att det händer något. Snart påsklov, sedan ännu en vecka arbetsträning. Sen jobb.

Hoppas hoppas att allt flyter enligt planen nu.

Annars har det varit deppiga dagar p g a snö och brist på sparkonto med några hundra tusen. Skulle väldigt gärna byta ut tre rum och kök mot en luftig villa nu, innan jag blir tokig!

Cykelpremiär och snöoväder.

Idag fick barnen ta ut sina cyklar. Säkraste vårtecknet och vilken lycka, och frustration för den som trodde det skulle gå lättare än det gjorde.

Efter bara en liten stund ute började det snöa. Idag igen.