Bild från Åhlens

Jag vet inte vart jag skulle placera den här pjäsen hemma hos oss eftersom vår stil inte riktigt gifter sig med den men jag kan ändå inte låta bli att tycka att den är fin. Eller fulsnygg på något vis.

Jasså, och när hände det här då? Säger du?

Idag berättade husets fyraåring historien om när hans pappa drack vuxendricka och körde bil och polisen fick komma. Frågor på det är: Vart får de allt ifrån? Vad säger, låt säga personalen på förskolan när de kommer dragandes med dessa (mindre) härliga historier.

Om man bortser från att jag är utmattad rent allmänt efter en hård arbetsvecka så får jag lov att nästan skryta om mig själv, jag tror aldrig i mitt liv att jag gjort ett så bra jobb som jag gör nu - och jag har fått positiv respons på det från flera håll. Det känns fantastiskt bra, nästan så att jag inte kan låta bli att le åt det, mitt i all trötthet och utmattning. I morgon är det tack och lov fredag igen!

Fint spagetti-E av dottern vid dagens middag.

Mina barn tycker att bokstäver, ord och språk i största allmänhet är hur spännande som helst. Det är inte utan att mitt svensklärarhjärta slår små volter i bröstkorgen över detta faktum. Sen ber jag att det ska hålla i sig, och biter mig i läppen för att jag inte ska peta i allt detta, det som skall vara och förbli just bara kul så länge till.

I helgen är våra barn på olika ställen - vi är verkligen sämst på att dela på dem och man inser ju mer och mer att de faktiskt behöver lite distans till varandra de där två. Så sonen åkte iväg till mormor och var hur lycklig som helst över att få åka just själv. Dottern njuter i fulla drag över att få välja alla sagor och ha fullkomlig uppmärksamhet. Det är nog bland det bästa vi gjort på länge får jag säga. Synd bara att mormor, tillika vår enda barnvakt kommer flytta söderut inom ett par månader. Hur ska jag klara mig utan min mamma?

Saker man aldrig trodde om sin pappa.

Idag har jag lagt in ett nummet i mobilen och döpt personen till "svara inte", allt på min pappas begäran. Det trodde jag väl aldrig. Men, det är skönt att det är över nu.

I ett hem nära dig!

-WÄÄÄÄÄÄ, ÄÄÄÄÄÄÄ!!!
-Vad är det?
- HAN NUPTE I MIN MÖJKA TUTTE! DEN SKA BÄÄÄBISEN ÄTA UPP!
-Man får inte nypas! (Kväver mitt eget gapskratt)

Vaknade med en näsa igenmurad av snor. Konstaterat att det är min tur för förkyldning nu, ont i hela kroppen och det känns inget vidare. En pigg men tempförhöjd dottern härjar fritt här hemma medans jag dels försöker vila (med betoning på försöker) samtidigt som jag talar med allergikonsulent, placeringsassistent och förskolechefer. Det kommer bli en ny förskola för dottern, förhoppningsvis får sonen följa med även om han inte har några allergiska besvär. Har suttit och kollat hemsidan nu och det verkar bra och mysigt och allt det där och även om vi långt ifrån varit nöjda med den förskola där barnen går just nu så gör det en smula ont i mig att slita upp dem från de kompisar de känner sig trygga med, från den förskola som ligger nära hemmet och allt det där. Det kommer säkert bli bra, men det är för jävla jobbigt just nu. Det är det.

En torktumlare i bröstkorgen.

Tankarna hopar sig och konstant har man tusen tankar som gnager, tusen jag-får-inte-glömma, tusen saker som ska läggas fram, tusen samtal som ska ringas och lika många personer som verkar stört på omöjliga att få tag på. Vissa saker är såklart inte ens mina att tala om, så där säger jag ingenting men även i familjen händer det mycket just nu. Omtumlande, jobbigt, gnagande även om det antagligen kommer att bli väldigt bra i slutänden.

Vem är var.

Bild från Visualiseringscenter.se

Igår var vi och såg filmen Vem är var med Stina Wirséns underbara filurer från Vem-böckerna.

Det bästa enligt mig var nog antagligen de vuxna som inte heller sover - fast det är mitt i natten och såklart att Kaninen helt utan vidare diskussion hade två mammor - som man ju kan ha.

I en hiss nära dig!

Vi åker hiss till parkeringshusets nionde våning då barnsbenen tyckte att det var nog påfrestande att promenera trapporna nedför tidigare på dagen. Förutom vår familj på fyra kliver det på en kvinna och hennes mamma.

-Nej, mamma. Jag är rädd för dom där stora!
-Men du...
-Ja, jag tycker de är läskiga. Faktiskt.
(Ställer sig bakom mitt ben och gömmer sig)

Hemma hos oss.

Romantiken spirar. I den här familjen sover ungarna och föräldrarna jobbar med sitt med varsin laptop placerad i knät. Tiden. Under veckorna ser det mest ut som såhär. Hämtning, middag, intensiv-umgås med barnen innan de ska sova, sedan plugg/jobb och sen måste man själv hoppa isäng för att orka med hela baletten även dagen efter. Ibland undrar jag hur alla andra heltidsarbetande människor får det att gå ihop? Jag tycker inte att det finns någon fritid alls i princip just nu. Är det bara jag?