Det här med att jag blivit sjukare igen.

Egentligen känns det nästan märkvärdigt, hur man kan missa kroppens signaler även en andra gång när man varit där nyss. Anledningarna kan säkert vara flera, att jag haft för bråttom tillbaka är rätt populärt att säga. Själv tänker jag väl kombinationen av olika typer av jobbrelaterad stress. Det tog liksom stopp.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, och jag orkar knappt säga något alls. Tyvärr känns det som att jag bör förklara mig för allt och alla - som om det vore min skyldighet eftersom jag ställt till det såhär. Detta är alltså tankar som inte riktigt släpper taget även fast jag vet att det inte är mitt fel och något jag ställt till med för att vara besvärlig.

Nu  är det tillbaka till klappande hjärta, stormande stresshormoner, prickar som dansar framför ögonen och värk som gör det i det närmaste omöjligt att ens kunna somna fastän det är precis just det som man vill och behöver, hela tiden.