Idag har min äkta hälft klippt min lugg och jag har tofs som lilla My. Barnkalas och sockerhöga ungar har dagen annars innehållit och jag gör allt för att försöka vara nöjd som det är.

En SÅN dag.

Idag håller jag på att tappa förståndet. Grejjer överallt och ungar som inte verkar kunna vistas i samma lägenhet. Jag blir galen på det här. Ge mig ett hus, NU.

MVH
Sura morsan som trampat på för mång leksaker och styrt upp för många syskonbråk idag.

Godare än godis?

Ödets ironi.

Idag hade jag tänkt ta fram kameran och fota tuplanknopparna om letat sig fram i rabatterna och vara gudomligt tacksam över våren. Idag snöar det, SNÖAR. Det känns inte precis som vår just idag.

I morse hälsade jag på barnens förskola ungefär 1,5 timme innan det var dags för sjukgymnasten. Förstå vilken lycka det är att faktiskt ha tid att vara med dem på förskolan en stund, det har man ju aldrig annars? De verkade överlyckliga och nyfiken pedagog-morsa som man är så är ju sådant alltid intressant. Något bra ska väl även sjukskrivningen medföra tänker jag. Sedan sjukgymnasten och sjätte omgången med nålar. Faktiskt så är värken i armarna betydligt bättre, det är knappt så att man vågar säga det högt.

Det trodde jag inte om mig själv.

I går kom grannarna hem med ett nyfött knytte. Idag fick vi se den lilla människan och det liksom sög i mitt hjärta efter en bebis. Det var säkert bara minnet av den där första sköra tiden och hur känslosamt allt var som sköljde över mig när jag hörde det där knorriga ljudet och såg den ostyriga lilla kroppen röra sig, men jag blev nästan lite rädd för mig själv för här finns liksom inget läge för fler bebisar det är ju säkert.

Vardagen, jag längtar efter dig.

Ja, alltså gå till jobbet, jobba, hämta ungar, handla, komma hem, laga mat, umgås, natt ungar, pusta ut.

I morse höll jag på att svimma i hallen, sen har jag åkt båt på stormigt hav resten av dagen. Yrseln och huvudvärken är inte nådig i detta helvetiska tillstånd.

Nya tag i morgon?

Utanför fönstret skiner solen härligt men vi myser inne med våra febersjuka barn och väntar på helgbesök från barnens farmor.

På fönsterbrädan växer sommarens tomatplantor och i helgen tänkte jag även sätta lite blomfrön.

Det har gått fint att arbetsträna i veckan, problemet är bara att min arma lärarhjärna spinner igång för snabbt och vill för mycket. Ta det i lugn takt var det, ja.

Ja, säger du det så.

När Storebror blir stor ska han bli prins minsann, det enda han behöver göra är att gifta sig med bebisen på slottet, prinsessan Estelle.

Skönt att han har en livsplan när jag själv känner mig lite vilsen.

Äntligen helg?

Begravningen var smärtsamt vacker. Så sorgligt men fint att få sakna och minnas tillsammans.

Idag strålar solen. En fjärdedel av familjen tjurar mest, en studerar, en vägrar klä på sig och jag, jag försöker vila efter gårdagens påfrestningar och nästa veckas kommande.

Och huden, vad gör man?

Återanvändning.

De flesta av mina allra bästa saker är köpta på second hand och många av barnens bästa och roligaste leksaker är kvarlevor från min och makens barndomsår. Känns fint det får jag säga, billigt och klimatsmart är det också.

På måndag börjar jag arbetsträna. På nytt ställe med kortare pendling. Det var nog inte alls vad jag hade tänkt mig, så det känns nervöst. Huvudsaken att det blir bra och att jag kommer igång igen. Snart är det ju dessutom sommarlov, faktiskt.

Annars har min hud fått fnatt. Små röda riktig överallt. Hur får man bort det?

Idag la jag mig på britsen för nålar med ström. Akupuntur alltså, med el. Tredje behandlingen nu, så snart borde jag märka någon skillnad.

EMG

Idag har jag spenderat 45 minuter med att få elstötar i armar och händer. En annorlunda upplevelse minst sagt. Detta i syfte att ta reda på hur väl nerverna fungerar, svar kommer om 1-2 veckor.

Solen skiner...

På senare tid har vi varit ruskigt bortskämda med solsken och varmare temperatur, det är fantastiskt och våren brukar vanligtvis vara den årstid när jag känner att orken återvänder och man vaknar pigg på morgonen. Nu vaknar jag aldrig pigg, är vaken om nätterna med värk och får tvinga mig själv ut i solen, för egentligen finns inte orken. Önskar att jag kunde få en energiinjektion och att yrsel och prickar som dansar framför ögonen kunde försvinna. Jag vill bara bli mig själv igen.

I helgen har jag färg/mönstersorterat vaser och annat och hemmet kändes faktiskt lite nytt och vårigt. Tomten och älvan har skapat en oändlig röra, men de verkar ha haft roligt.

Jag har solat på altanen medan barnen lekt med grannbarnen. Nu börjar det bästa, när alla är ute hela tiden och barnen har lekkompisar bara utanför dörren.

Annars grämer jag mig, men säger inte så mycket. Denna sjukperiod närmar sig slut och vi pratar om återgång till jobb, men jag mår precis som då jag blev sjuk. Jag vill ju verkligen jobba, jag älskar mitt jobb men rädslan att jag ska misslyckas, inte orka med oroar och skapar ångest. Det känns redan som ett misslyckande att ha hamnat här, och inte riktigt veta vad som är fel.

Andra sidan.

Vi överlevde influensan 2012. Jag får erkänna att det bitvis kändes som att vi alla skulle kvävas i sömnen med den oerhörda snorproduktion vi har haft men vi klarade oss tack och lov. Annars, snack om återgång till arbete bland annat och jag känner mig inte ett dugg friskare än dagen jag sjukskrevs i januari.

Till det bra: Jag lider inte av någon neurologisk sjukdom. Det känns ju jäkligt skönt får man säga, även om det är ovisst varför jag är så sjuhelvetes trött hela tiden, varför jag inte kan koncentrera mig som folk eller varför jag har så ont i armarna (bland annat).