Idag gör vi just ingenting, men det är väl nästan då det görs mest. Tvättmaskinen snurrar, högar ska vikas, packning ska packas för om än jag intalar mig att det är länge kvar så åker vi söderut på semester i morgon. Barnen, jag och mina brorsor. Min äkta hälft får stanna hemma och jobba. Just nu känns bilsemester som en mardröm, men det ska väl gå.

Köra på kvällen så att de sover bort en del är planen. Laddat iPad med film och spel vid behov. Vad mer kan vara en bra muta?

När man egentligen är för sjuk för semester.

Det här med sommarlov och semester, alltid lika efterlängtat. I år även ångestfyllt till bredden. Den här sommaren, som skulle bli så lång och skön och härlig. Men som redan är allt annat. Men jag tänker att dagarna med barnen kan ha en helande verkan på mitt sinne. Sinnet som inte tycks få ro och lugn att hitta tillbaka till sig självt och sin ork igen. Ibland känner jag mig så liten, som barnet som blir tillsagt och skäms. Ja,så känns det! Må solen lysa på oss i morgon och låt mitt tålamod räcka, bara lite lite bättre än idag.

Om sommarlovet.

Igår gick barnen sista dagen på förskolan och det innebär att det är sommarlov nu. Sommarlov är ju sjukt festligt även i förskolebarnens värld. Nu återstår bara ett (!) år på förskolan för min äldsta, det känns rätt sjukt om jag ska vara ärlig.

Att sommarlovet var ett faktum firade vi med tacos och glass till efterrätt och i morse fortsatte firandet med sovmorgon till 8.20. Det här kommer att bli fint det tänker jag.

Idag: skolavslutning. Kära återseenden, mil i bil och fantastiskt väder.

Tack för tummen Malin, tyvärr hjälpte det sådär.

Ni kan väl hålla en tumme för mig i morgon?

Tror att det behövs. Verkligen.

Sagt och gjort.

Jag har alltid älskat att cykla. Innan barnen kom tränade jag mycket spinning. Sen bröts min svanskota när lilla J gjorde sin dramatiska entré och jag cyklade inte på länge om man säger så. Men suget har funnits och jag kom igång så smått. Sen kom december, när jag blev sjuk och gymmet gör mig spyfärdig av hets och stress. Nu har jag tagit saken i egna händer och köpt mig en riktigt bra vanlig cykel och det är nog det bästa jag gjort på länge, friheten, luften. Jag känner mig mer hel, om än bara en stund.

Jag funderar mycket över framtiden, för mycket. Undrar när kroppen ska vakna till liv. Jag försöker göra saker som gör mig glad, andas frisk luft och ta en cykeltur. Köpa en kopp på loppis. Flytta en blomma eller två. Såna saker!