Även om jag lider av ett visst uns av ångest över att tiden går så himla fort så tycker jag att det är rätt skönt att få ett nytt fräscht år framför sig i almanackan. Ladda om, starta om litegran.
På lördag lagar vi trerätters och dricker champagne, det känns fint om än det blir ett ytterst lugnt firande för vår del.
Mitt 2011 har sett ut ungefär såhär...
I januari frös jag, som alla andra och tappade bort mina fina handskar vilket gjorde att jag fick frysa lite till. Jag var ute i ur och skur på jobbet och tog varje chans till träning både på gymet och på jobbet (åkte skridskor bland annat).
När februari kom hade vi redan haft vinter i nästan 4 månader och jag kände mig rätt less. Solen sken och bjöd på dagar som kändes ganska sköna. Jag tog efter mycket om och men kontakt med kvinnokliniken för att få bukt med den där förlossningsskadan.
I mars och april tränade jag på rätt bra och njöt av påskledigheten. Konstaterade att jag tycker att tid tillsammans hela familjen är totalt underskattat. Utelek, kaffe med grannen och att ta dagen som den kommer räcker långt.
Under maj månad besökte jag kvinnokliniken och hann under en månads tid bli lovad en operation av en läkare för att sedan bli nekad av en annan som senare ändrade sig. Det är märkligt att skador av kvinnors underliv ses som så små problem. Jag skulle vilja se den mannen som stod ut tills pungen släpade i golvet innan han fick hjälp...
I början av juni kämpade jag hårt med att förbereda sommarlovssånger och annat inför skolavslutningen på jobbet, som jag sedan lämpade över på mina kollegor. Jag opererades och var sjukskriven. Jag hade jävulskt ont och fick inte lyfta något alls, en riktig hit med två småbarn i hemmet.
I juli var jag fortfarande sjukskriven och barnen fick sommarlov från förskolan. Vi besökte Lycksele djurpark och gjorde lite småutflykter när tillfälle gavs. Bad och lek utomhus varvades med små pauser inomhus och i skuggan. Åtgången av solskyddskräm var enorm.
När augusti kom började jag återigen att jobba efter sjukskrivningen. Lugna dagar på fritids som skulle bli mina sista - men det visste jag först mot slutet då jag bytte från fritidspersonal till lärare i en klass, bland det kämpigaste och bästa jag någonsin gjort.
Hösten flöt på och under september, oktober och november minns jag inte mycket mer än jobbrelaterade ting och ett evigt pussel för att få livet att gå ihop. Barnen bytte förskola och personalen var fantastisk på många sätt. Barnen fyllde år och jag slogs återigen med häpnad över hur de utvecklas för varje vecka som passerar.
December färgades av ett himla knåp med sjukor, feber, vattkoppor och en hemsk värk som började behandlas med utgångspunkten att det kunde vara brist på vitamin B12. Julafton kom och gick och vi rensade ut leksaker för att ge till Röda korset innan vi fyllde på med allt nytt. Julen firades ungefär lika konstigt som förra året och jag konstaterar bara - det är sista gången jag firar med släkten.
Gott nytt år!
