Bild från fotoakuten.se
Saker jag verkligen, verkligen hoppas att jag ska orka med att göra och tycka om igen.
- Läsa böcker, prata om böcker och känna iver och glädje över att öppna en ny bok.
- Hitta på saker, smida planer för mig och mina barn. Besöka biblioteket, en spontan picknick, åka pulka eller spela boll.
- Laga god mat och njuta av den, för jag är ju en himla bra kock. Det är jag.
- Dricka gott vin till den där maten, eller bara för att det är gott. I lagom mängd förstås.
- Ligga med min man. Om jag nu ens minns hur man gör.
- Ta promenader, kanske till och med finna lust och ork att träna igen.
- Försöka hitta tillbaka till någon form av normalt umgänge med andra människor igen, inte tacka nej till varje tillfälle som finns för att orken inte finns där.
Detta är lite vad jag hoppas, hoppas man för mycket? I vilken ände ska man egentligen börja?
2 kommentarer:
Söta underbara du.... som jag "kännt" sen 2005... galet vad tiden går va?
Du om någon, behöver stanna upp... det vet du själv. Släppa prestationsprinsessan, ifrågasätta dina krav.
Du är så jäkla BRA som DU ÄR!!
Läst endel om mindfulness... det är något för mig och jag är övertygad om att det även är något för dig min fina SL....
Kram o ta hand om dig!! Livet är för kort för att prestera...
Håller med Hanna. Min spontana tanke var att du ska strunta i vad du vill framöver. Vad vill du göra just nu? Ta ett bad? Äta en kaka? Krama din man? Planera inte så mycket framåt för då skapar det en slags prestationsångest för att uppnå det du drömmer om. Om du tar en dag i taget kommer du förhoppningsvis snart att upptäcka att du gör en del av de där sakerna utan att ens tänka på det!
Skicka en kommentar