Vi har flyttat till större, men trängre på något vis. Mycket har rensat och mer ska bort, det kommer bli bra när allt är klart. Men vi saknar en egen ytterdörr och lite trädgård, fast det är ju såhär det är just nu. Möjligheten att köpa något drömboende finns inte riktigt, särskilt då vi inte ens bestämt oss om vi ens vill bo i den här stan framöver.
Men en stuga eller ett halvrisigt torp som tillflykt från stan. Det skulle passa oss bra, vi som rätt ofta faktiskt bara vill vara ifred och pyssla med vårt.
De här två, äldre och så overkligt stora på många sätt. Den ene störst på förskolan och den andre redan ett skolbarn, en elev. Och snart storestorebror och storalillasyster.
I december är det sagt att vår femte familjemedlem ska komma till oss. Så stort, overkligt och fantastiskt på samma gång. För bara ett år sedan fanns inte modet att ha fler barn, och inte heller viljan. Men som över en natt så kunde vi nog inte tänka oss livet på något annat vis. Som ett hem fyllt till bredden av ungar, lek och kärlek. Och vilket mirakel varje enskilt barn är - det är en hisnande och inte alls självklar sak att vi går vara med om detta en tredje gång.
Utan huset och en utstakad framtid - livet är fantastiskt, på alla de sätt som egentligen bidrar till min lycka, just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar