Vi har alltid haft en hel-liberal inställning till kläderna som våra barn har. Ibland får de välja sina inköp själva ( t e x de nya jackorna då Lillasyster total-stereotypt valde en ljusrosa och Storebror en svart) men i det stora hela har de kläder i de flesta färgerna och ingen färg och inget mönster har varit liksom bara för den ene utav dem. Lillasyster har ju dessutom ärvt en hel del av sin garderob från Storebror.
Hur som haver så har Storebror börjat komma med funderingar kring det här. Det kommer ju givetvis från förskola och andra jämnåriga som han kommer i kontakt med. Påståenden som att man inte längre är en pojke om man har långt hår eller att pojkar inte kan ha blommigt. Storebror har världens finaste blommiga cykelhjälm. Han valde den själv och han har älskat den - till förra helgen när en unge på gården klämde ur sig att det var en cykelhjälm enbart för flickor.
VARFÖR VARFÖR måste våra barn stoppas in i fack och styras utifrån sitt kön redan som små barn? Det gör mig faktiskt inte bara irriterad, utan faktiskt också uppriktigt ledsen. Varför ska föräldrar peta i vad som är kvinnligt respektive manligt med små barn? Och vem fan sa att en gubbe inte kan få ta sig en svängom i en blommig kjol, om han nu mår bra av det?
2 kommentarer:
Ja visst blir man fundersam. Har hört att en stark motivering är rädsla för att ens barn ska bli mobbad. Förstår inte alls logiken bakom det heller då man i så fall borde kunna enkelt komma undan det genom att nu köpa blått till sonen men ändå sluta nöta in vilket kön de och resten av världen tillhör.
Jag är så glad att du läser min blogg och ger mig hejjarop när jag skriver! För jag vet att det kan komma det motsatta...
kram!
Amen! Låt barn vara barn, inte kön. Lite av den rädslan har jag haft inför förskolestarten, att det ska präntas in saker i skallen på barnen som inte borde ha någon plats där. Som att pojkar sa ha blått och tjejer rosa. "Låt dom ha vad dom vill!!" skulle jag ibland vilja skrika till föräldrar.
Men på Frans avdelning så verkar personalen inte bry sig om vad som är "pojkigt och tjejigt" och det gör mig glad. Jag tycker det är viktigt att man som personal och förälder och vuxen i allmänhet lär våra barn att man är bra precis som man är. Svart, vit, gul, pojke eller flicka.
Skicka en kommentar