Det var visst inte barnen som blev sjukast. Sjukast, om man ska tro hur det låter i varje fall, är min man. Han hostar, stånkar, stönar och klagar. Själv kan jag inte låta bli att skratta, vilket tyvärr leder till nästa hostattack.
Blir det inte bara ännu jävla jobbigare när man går runt och flåsar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar