Andra saker jag tänker på.

Min son har börjat undra lite närmare över det här att jag är sjuk. Det har ju trots allt gått ganska lång tid nu. Idag kröp han upp i min famn, gav mig pussar så att jag skulle klara mig HELA natten och sedan frågade han: När ska du bli frisk? Jag försökte förklara att jag inte vet det än, att flera läkare undersöker mig för att komma fram till hur jag ska bli frisk. Även om jag jobbar med barn tycker jag att dessa samtal med barn är svåra att ta, kanske framför allt med min egna son som redan nu har så många undringar om sjukdomar och värst av allt, döden. Jag känner bara att jag hade behövt fler verktyg än de jag sedan besitter för att klara av samtalen på ett riktigt bra sätt, frågan är ju bara hur man gör?