Varje natt den senaste veckan har åtminstone ett av barnen i den här familjen kommit över till vår säng. Det kan vara allt ifrån mardrömmar (den stora) till vattendrickning, hostning och snytning(den lilla). Det tar inte sällan en hel del tid innan de lyckas somna om, och självklart ska de ligga i vår säng. Själv somnar jag inte om på en gång, denna fenomenala förmåga som min man innehar. Jag börjar ofta grubbla och snabbt har mina sömntimmar smugit sig iväg och så får man gå och gäspa resten av dagen.
Jag börjar faktiskt vara rätt trött på det här. Kroppen känner sig aldrig riktigt utvilad och när man delar säng med en unge är det ju inte precis ovanligt med en fot varesig i ryggen eller i ansiktet rätt som det är. Ibland tänker jag att dessa uppvak har sin grund i att de delar rum, att de stör varandra då den ene gärna snarkar och den andre ibland pratar i sömnen. Men vad vet jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar