I helgen har jag färg/mönstersorterat vaser och annat och hemmet kändes faktiskt lite nytt och vårigt. Tomten och älvan har skapat en oändlig röra, men de verkar ha haft roligt.

Jag har solat på altanen medan barnen lekt med grannbarnen. Nu börjar det bästa, när alla är ute hela tiden och barnen har lekkompisar bara utanför dörren.

Annars grämer jag mig, men säger inte så mycket. Denna sjukperiod närmar sig slut och vi pratar om återgång till jobb, men jag mår precis som då jag blev sjuk. Jag vill ju verkligen jobba, jag älskar mitt jobb men rädslan att jag ska misslyckas, inte orka med oroar och skapar ångest. Det känns redan som ett misslyckande att ha hamnat här, och inte riktigt veta vad som är fel.