Det trodde jag inte om mig själv.

I går kom grannarna hem med ett nyfött knytte. Idag fick vi se den lilla människan och det liksom sög i mitt hjärta efter en bebis. Det var säkert bara minnet av den där första sköra tiden och hur känslosamt allt var som sköljde över mig när jag hörde det där knorriga ljudet och såg den ostyriga lilla kroppen röra sig, men jag blev nästan lite rädd för mig själv för här finns liksom inget läge för fler bebisar det är ju säkert.